jag är nu inne på min 3e vecka i vad som kallas för rivstart. De första två veckorna har gått bättre än förväntat. Jag trodde det skulle vara jättesvårt att inte få äta vanlig mat och att jag skulle vara trött och grinig hela tiden, men jag har faktiskt känt tvärtom. Enligt min pojkvän är jag både piggare och gladare än vad jag brukade vara innan dieten (konstigt nog). Jag hade ju varnat honom för bitchen... Dock måste jag säga att suget på salt inte har försvunnit ännu. vet inte hur många gånger om dagen jag drömmer om chips, men det är ett big no no, i alla fall första 12 veckorna (och borde väl egentligen vara det efteråt också kanske)

Jag är 173 cm lång och när jag vägde in mig för 2,5 veckor sedan så vägde jag 109,6 kg (känns jobbigt att erkänna, men så är det). När jag vägde mig i torsdags efter 2 veckor hade jag redan gått ner 5,5 kg och vägde 104,1 kg. hade hoppats på mer, men det är samtidigt ett jättebra resultat, jag vet. Speciellt som jag inte varit så duktig med att träna nu i början. Har faktiskt bara tränat 3 ggr hittils, och den där stegräknaren har jag inte ens plockat ur förpackningen ännu (nu säger min kille att det kanske e dags för det...)  Imorgon har jag personlig hälsoanalys, ska bli intressant att se vad som har hänt med midjan. När jag mätte den första gången var den 106 cm, så vi hoppas på under 100 imorgon! Känner redan att jag kan dra åt skärpet ett hål mer än innan jag började. och hur mycket jag har gått ner sedan i torsdags, har ju ingen våg hemma så jag inte ska springa o väga mig varje dag. Dessutom ska jag köra 3 varv på gymmet, nu jävlar ska fettet brännas!

Tanken på att blogga om min viktresa har funnits ett tag, ända sedan jag började på dieten för 2 1/2 vecka sedan och när jag läste andras bloggar om Itrim kände jag mig inspirerad att själv börja blogga om hur det går för mig. Jag är student, vilket ofta innebär långa och oregelbundna dagar. Beslutet att börja på Itrim kom väl efter att under lång tid ha känt mig missnöjd med mig själv och hur andra ser på mig. Ingen vill ju känna sig som "the fat girl" men den som är överviktig och inte känner sig så ljuger! Jag har en underbar pojkvän som älskar mig fö den jag är oavsett kilon, och likaså mina vänner. Dock är man bara 25 en gång i livet, och det är dags att bli hälsosam och snygg medan man fortfarande kan njuta av det känner jag. Den här bloggen är egentligen mest som en dagbok för mig själv som jag kan motivera och avreagera mig på, och se mina framsteg i.