Det är konstigt hur man uppfattar sig själv. 3 kg hit eller dit kan verkligen göra skillnad på ens självförtroende. Som jag hade misstänkt hade jag gått upp litegrann i onsdagens vägning. Inte 2 kg som jag kanske hade trott, men däremot 0,5 kg. Det var lika mycket som jag hade gått ner vid förra vägningen. Känns ju lagom kul.även om jag vet vad det beror på. Sporrade mig till att kämpa på lite extra när jag väl tränade mitt första pass på 2 veckor.

Som sagt, det är lustigt hur några kilo gör skillnad på ens självförtroende. I somras kände jag mig oövervinnerlig, hade järnvilja och fightarglöd. Nu känner jag mig lika fet som innan jag gick ner alla kilon, lite hopplös, som att det inte går de här sista kilona utan jag harvar runt i samma träsk utan att komma nånstans. Jag vet ju rent logiskt att jag är mycket smalare än innan jag började med itrim, men känslan är densamma som då. Och det är jävligt läskigt.

Nu e jag i alla fall frisk från förkylningen, men har en del problem med nackspärr som inte riktigt vill ge med sig utan kommer och går. Senaste dagarna har jag en envis nerv som kommit i kläm i skuldrorna, som envist gör sig påmind hela tiden och det känns som att den nerven stryper blodtillförseln i armen, det strålar ut smärta i armen. jäkligt irriterande. jag vill ju vara 100% frisk så jag kan satsa allt igen.  Men idag ska jag trotsa den där nerven och ta mig ner till gymmet för att köra några varv med mamma. Ska bli skönt att röra på sig. Känner hur otränad jag är nu jämfört med i somras.

Börjar äntligen repa mig efter 2 veckors förkylning. Så irriterande att bli förkyld precis när jag skulle komma igång med träningen igen. Varför händer sånt alltid? Har legat och hostat ihjäl mig senaste 2 veckorna, inte kul att vakna flera gågner per natt och ligga o hosta. Dessutom verkar jga ha gått upp 1-2 kg under de här 2 veckorna när jag knappt har rört på mig. Har ju inte vågat träna efterom jag bara legat o hostat. Visst kunde ha gått på promenader, men kändes ju lagom kul då det har  varit så mycket busväder.

Förra tisdagen var jag med mamma o körde lite linedancing som de ordnade på itrim i Sickla, men jag hostade så mycket under passet att det var pinsamt. Men det var ju kul att testa nåt nytt, och enligt stegräknarna körde vi 3000 steg under den timmen vi dansade. Dock tror jag inte linedancing är något för mig, blev bara irriterad på tanterna som inte kunde fatta stegen och hålla sig i sin egen linje så man krockade med dem hela tiden.

Har gruppmöte på onsdag, men är rädd för att gå dit o väga mig och inse att vågen här hemma stämmer och jag har gått upp i vikt igen. Inte har min slappare mathållning varit vidare bra för mig heller. I helgen blev det mycket vin, pizza och asiatisk buffé. Varför ska det vara så svårt att hålla sig till dieten? Jag vet ju vad jag ska göra, ändå klarar jag inte va att vara så strikt längre utan unnar mig både det ena och det andra. Känner att jag måste köra nån slags hjärntvättningskur igen, få bort suget efter onyttiga saker och mentaliteten att jag kan unna mig ibland, eftersom ibland har blivit lite för ofta på sistonde.

Men nu har jag plockat fram kyckling ur frysen och ska laga till kyckling till mina sallader för resten av veckan. Måste get back upon the horse så att säga. Det här funkar inte. Jag förstör ju bara för mig själv. Vill ju inte gå upp alla kilon igen. Bara för att jag har gått ner nästan 27 kg betyder det inte att jag är imål ännu, jag har fortfarande ca 8-10 kg jag vill gå ner innan jag e helt nöjd. Det är tråkigt att inse att det finns inga genvägar. denna viktminskning är ingen quick fix innan man kan gå tillbaks till hur man alltid har varit. det är en ny lisstil, och man kommer alltid få kämpa. Varför kan jag bara inte göra det? Varför ska det vara så svårt när jag vet vad jag ska göra och har lyckats göra det så länge?

Sitter här hemma och försöker motivera mig själv att skriva på mitt pm om kvinnligt ledarskap i Kina som måste in imorgon, men min skrivarpartner som fortfarande befinner sig i Kina har inte loggat in på skype ännu, så istället sitter jag och läser runt på alla bloggar idag.

Det är kul att se att så många fortfarande bloggar om sin viktresa, trots att den jobbigaste fasen är över, samt att så många nya bloggar om sin viktminskning med Itrim. Har hittat lite nya roliga bloggar o läsa, det som är så kul med nya bloggare är at många tankar de skriver om har man själv gått igenom, man vet var de befinner sig, men blir också påmind om hur man bör fortsätta tänka nu när man börjar närma sig sitt mål. Det gäller att inte tappa fokus, vilket är så lätt hänt.

Läste precis på Luizas blogg om hur mycket kalorier en latte innehåller, och hur mycekt kalorier det är att dricka en latte i kombination med att äta en bulle, ca 500. Det är sådant som det är så lätt att tappa fokus på nu när man har börjat unna sig saker ibland eftersom man märker att dte finns utrymme för en del godsaker om man sköter sig i det stora hela. Ett tips som jag fortfarande använder mig av är att be om en latte med lättmjölk, brukar vara möjligt på de flesta caféer, bla.a Wayne´s. Vanligtvis gör de ju latten på Baristamjölk, som innehåller mer kalorier än standardmjölk. Och om man älskar latte och fika som jag gör så e det bättre att dricka många med lättmjölk än med baristamjölk så får man i sig lite mindre kalorier på det viset.

Jaja, ska väl försöka ta tag i den här dagen snart, har ju en del att göra som vanligt. Ses snart igen!

Invägningen gick bra, hade gått ner 0,7 kg sedan förra tisdagen, så nu ligger vikten på 82,7. Känns skönt. Hade på känn att det borde visa lite mindre men man vet aldrig. Känns som att jag har blivit dålig på att bedöma sånt. Litar ju inte helt på vågen hemma, utan tar den alltid med en nypa salt.

På gruppmötet idag pratade vi om  energibalansen igen, och hur lätt det är att rubba den. Gav en liten tankeställare igen att se bilderna på hur myket godis kontra frukt man kan äta för en viss summa kalorier. Helt sjukt vad mycket kalorier det är i godis, typ 400 kcal/100g. Och att en 1 liter juice = 2 Cornetto.

Hade ju sett bilderna förut på ett tidigare gruppmöte, men gav en liten ny push att undvika sådant. För att gå ner 0,5 kg/veckan behöver man äta 500 kcal mindre/dag än vad man vanligtvis gör, då e det ju inte så konstigt att man rasade 3 kg/veckan under VLCD-perioden.

Glad o nöjd med resultatet är jag i alla fall, hade ju inte varit helt strikt i helgen som ni vet. Nu ska jag fortsätta plugga till mitt seminarium ikväll.

Ha en trevlig onsdagskväll alla!

Ska snart iväg på första gruppmötet på 6 veckor, ska bli skönt att träffa gruppen och få lite inspiration till att hålla sig inom ramarna. Dessutom ska jag passa på att träna och väga mig. Hoppas att jag har gått ner 0,5 kg sedan förra veckan, skulle behöva den extra motivation det ger att ha gått ner litegrann.

Var o tränade i måndags, och då tog jag i allt vad jag hade och körde 3,5 varv med situps efteråt. Vet inte om det var att jag blev motiverad och taggad efter att ha haft ett långt samtal med min kompis som frågade MIG om tips för hur hon kunde gå ner lite i vikt och komma iång med träningen. Kändes konstigt att ge en kompis tipset att äta regelbundet, vilket verkade vara den stora boven i hennes kost, men som min coach sa till mig förra veckan, så är vi som kämpat med itrim faktiskt experter på vad man ska göra för att gå ner i vikt, för vi har ju faktiskt gjort det och lyckats. En lite tankeställare...

Nu måste jag stressa iväg til Uppsala och mitt favvogym för vägnignen, Whish me luck!

Nu har jag varit hemma från Kina i en vecka, och det är svårt att komma tillbaks i rutinerna. Dessutom saknar jag fakriskt, hör och häpna, Kina litegrann. Det var så skönt att gå ut och käka alla måltider och aldrig behöva laga mat, även om jag som sagt saknade mina hemmagjorda sallader ibland. För att inte tala om vanlig svensk frukost! Vanligtvis brukade jag trycka i mig en banan, en liten youghurt och några brödbitar till frukost där nere, så var ju oftast ändå helt okej frukost jag fick i mig även om brödet brukade vara det vitaste som finns.

Summan av kardemumman är att jag gick upp 3 kg i Kina på 5 veckor, vilket är lite  snabbare än vad jag gick ner i vikt sista 2 månaderna /vecka. Å andra sidan trodde jag faktiskt att det skulle vara värre. Sista veckan där nere hade mitt självförtroende sjunkit rejält och jag hade börjat inbilla mig att det typ var 5-7 kg jag hade gått upp. Visserligen har det försvunnit en del muskler på armarna och man ser ju inte lika vältränad ut som man gjorde i somras men om man ser det i ett längre perspektiv så är det faktiskt inte så farligt, för nu ska jag bryta den uppåtgående trenden. Det här är faktiskt första gången i min "itrim"-fas som jag har gått uppåt. Känns på något vis skönt att det skedde när jag helt anammade en annan livsstil, och inte till vardags här hemma.

Hade möte med min coach i tisdags och satte upp nya mål för mig. Egentligen var det jag som satte upp målen, och min coach som vanligtvis som sa åt mig att vara lite realistisk. Just nu väger jag 83,5 kg. Efter jul och nyår vill jag väga 75. Det kanske tar längre tid än så (troligtvis) men det är dit jag siktar att nå i det långa loppet. Fast som vanligt kommer jag att vara glad varje gång vågen står still eller visar på mindre vikt än veckan innan. Bara det inte visar uppåt. Och som min coach sa, nu vet jag ju faktiskt vad jag behöver göra för att nå dit. Synd bara att det blev lite lyxande i helgen som vanligt, är svag för vardagslyx.

I fredags var jag o shoppade med en kompis, slutade med att hon följde med hem, vi gjorde amerikanska pannkakor (inte det allra nyttigaste, speciellt inte med ett ton sylt på) sedan blev det en flaska vin o lite salta pinnar.

Svullosuccén fortsatte sedan med en pizza på lördagen, efter en liten promenad i höstvädret. Men nu har jag svullat på det jag har varit sugen på så nu e det slut med sådant. Ska inte köpa något godis eller chips förrän till idolfinalen om 6 veckor har jag lovat mig själv, och visst fan ska jag hålla det. Har jag gjort detta förr så ska jag lyckas igen.

"Det spelar ingen roll hur många gånger man faller,

så länge man fortsätter försöka ta sig upp igen och inte ger upp" 

Tänkte även bjuda på en bild på hur min frukost brukar se ut nu för tiden.

 1 stor kopp kaffe med lättmjölk, 2 dl youghurt med en knytnäve branflakes och lite russin, samt 1 Polarextrembröd som delas i halvor med lättost och smör

Häromkvällen lagade jag även en god måltid med fläskfilé, sötpotatis och rödlök i ugn samt  egengjord champinjonsås på creme fraiche, färska champinjoner och fond du chef. Supergott och höstigt.