Hade ju planerat min unnarhelg förra helgen egentligen. Då skulle jag få äta chips framför Idol. Gud vad jag såg fram emot det. Men så åkte vi till landet med familjen och istället blev det en del pepparkaksdeg. Har därför haft ett obeskrivligt sug efter chips senaste månaden. Hade ju satt upp målet att jag inte fick köpa chips när jag kom hem från Kina förrän vid Idol-finalen, det vill säga på 7 veckor. Och jag har hållit det. Ända tills i lördags då min kompis kom över. Blev en stor portion hemmagjord lasagne, några glas vin och sedan chips på det. Käkade säkert över 2000 kalorier den kvällen. Ska jag ha dåligt samvete för det?

Nej det tänker jag faktiskt inte ha. Hade som sagt varit grymt sugen på chips under en lång tid, men hållit mitt löfte att vänta tills Idol-finalen. Dessutom var vi 3 st på en påse så jag vräkte faktiskt inte i mig en hel själv. Det intressanta var att när jag nu åt det så slog mig tanken "varför har jag varit sugen på detta?" för det roliga är att jag hade en bild i huvudet, det riktigt vattnades i munnen på mig när jag tänkte hur gott det skulle vara. Men de bilderna infriades aldrig. Snarare kännde jag att jaha, det var ju gott, men så fantastiskt gott var det ju faktiskt inte. Och värt att gå upp några hekto för var det inte heller. 

Så nu har jag stillat suget och samtidigt känns det som en lite lärdom har blivit lärd. Man tänker oftast att saker och ting är godare än vad det faktiskt är när man har avstått från det under en längre tid. Man inser att man faktiskt klarar sig utan det.

Jag ar upptäckt det litegrann med andra saker också, som pizza eller liknande. Man gör en bild i huvudet av att det är godare än det faktiskt är. Mitt stora problem är bekvämlighet. Jag tycker det är jobbigt att planera vad jag ska äta, och gillar att göra nåt snabbt när hungern väl kommer. Därför ska jag försöka bli bättre på att planera och förbereda mina måltider. Det var så jag lyckades gå ner i vikt i somras, genom att alltid ha kyckling och sallad färdigt så jag inte behövde ta en macka eller liknande för att jag inte orkade laga mat. Planering är helt enkelt A och O.