Idag började jag sista veckan, och hur kickar man igång den om inte passar på att väga sig igen innan gruppmötet för att inse att 7hg till ha ramlat av en. Totalt 17,2 kg har jag gått ner på 11 veckor nu, heeeelt sjukt! Det får en definitivt motiverad at kämpa på sista veckan nu innan upptrappningen börjar, I can see the light :)

Efter gruppmötet som skulle handla om motion, men slutade med att vi alla satt och kacklade om måltidsordning och hur det var att äta vanlig mat istället för pulver igen, så blev det inte så mycket info om motion. Men poängen gick hem ändå. Att röra på sig är bra, även om det inte syns på vågen så ger det en mängd hälsoeffekter som att man sover bättre, hanterar stress bättre, ökar den basala förbränningen, etc.  Med det i bakhuvudet samt min överraskning på vågen, så la jag i extra energi på träningen, körde dubbelt så mycket på armb-och ben maskinerna som vanligt, samt den lite högre stepbrädan, för att avsluta med situps efteråt. Känns grymt skönt. (sen ville jag ju inte hem igen och sätta mig framför datorn, kan ju haft en inverkan på att jag spenderade lite extra tid där). Nu känner jag mig pigg och taggad att göra det jag ska göra, det vill säga skriva nån sida tills jag ska ska träffa min pm-grupp imorgon.

Under min träning kom jag att tänka på att träning var min egen-tid. den tid jag kunde ägna mig åt att slappna av och bara tänka på mig själv och mitt välmående. Kändes som en bra tanke, ska hålla kvar vid den. Visserligen har jag inga barn som tar upp min tid, men däremot en sambo som jag gärna vill umgås med och skola som jag definitivt inte vill umgås med. Då är det skönt att ta sig ner till gymmet, slappna av och fokusera på sig själv istället för en massa annnat eller andra. Man mår ju faktiskt även bättre av att träna, även om det tar emot att erkänna det.